DÖDEN

Är lika för oss alla.. Ingen slipper undan. Det är nog inte så vanligt att man tar upp det ämnet när man sitter vid köksbordet typ...När min Pappa dog pratade vi faktiskt mycket om DET.
Jag har varit fruktansvärt arg på MR Döden för han tog mina föräldrar. Men med livets resa har jag accepterat, inte blivit någon bundis med honom, men ska man nu ändå dras med honom, som vi alla får göra, så måste man veta att han finns.
Man får återigen göra VAL,ibland gör man fel val i andras ögon. Men jag kommer alltid att tycka det är upp till var och en... Ingen kan leva för någon annans skull.
När jag tänker på min goa Mamma, som gjorde ett val.
Fel val i vissas ögon.
 Det var Mammas val och det respekterar jag.
Jag har valt att parkera MR Döden vid min sida. Han kan aldrig överaska mig och jag tycker faktiskt att jag på något sätt kan kontrollera honom. Rätt patetisk va... Men det känns faktiskt så. Sedan om det är ett RÄTT eller FEL val det få andra tvista om. För mig skapar det en tillförsikt och ett lugn inombords.
Jag är inte rädd för MR Döden däremot att komma hem till Mamma o Pappa gör att jag kan bli lite lätt svett.... Det är mycket man kommer att få förklara för dom.. oj oj oj


DRÖJ INTE MED ATT BEUNDRA KÖRSBÄRSTRÄDETS BLOM- EN STORMVIND KAN RYCKA BORT DEM UNDER NATTEN.

Kommentarer
Postat av: sassi

Du behöver inte förklara nåt för mamma och pappa, dom vet redan... :)

2008-06-06 @ 09:41:32

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0